publicerad: 2021  
stranda strandade strandat
verb
stran`da
1 (förgås genom att) fastna på strand, grund eller dylikt om far­tyg el. (större) havs­levande djur
någon/något strandar (någonstans)
någon strandar (någonstans)
något strandar (någonstans)
strandade vrak; en strandad val; skeppet strandade mot revet; de strandade på en liten ö i Söder­havet
○ äv. bildligt hamna på en plats där man inte trivs och som man inte kan flytta från
hon var liv­rädd för att stranda med familjen i ett främmande land där hon inte kunde språket
belagt sedan 1531
2 misslyckas och där­för av­brytas
något strandar
avtalsförhandlingarna strandade
belagt sedan 1925
3 driva till samman­brott
någon strandar något
arbetsgivar­sidan strandade förhandlingarna
belagt sedan 1963
strandastrandande, strandning