publicerad: 2021  
strå strået äv. stråt, plural strån
strå·et
substantiv
stjälk hos gräs eller halv­gräs t.ex. sädesväxt, i växande el. torkat till­stånd
stråmatta; grässtrå; halmstrå; vasstrå
trä smultron på ett strå; hon kittlade honom över pannan med ett strå
äv. hårstrå
skäggstrå
han ryckte bort några gråa strån
dra det kortaste strået förloradet råder ingen tvekan om vilken part som drog det kortaste strået i konflikten
dra det längsta strået vinnadet blev en ny­komling som drog det längsta strået vid film­festivalens pris­utdelning
dra sitt strå till stacken bi­dra efter bästa förmågatill något gemensamt: bostadsrätts­föreningen upp­manade sina med­lemmar att dra sitt strå till stacken och hjälpa till med gårds­städningen
inte lägga två strån i kors för någon/något inte an­stränga sig alls för någon/någotförfattaren verkar inte ha lagt två strån i kors för att åstad­komma ens en an­ständig berättelse
vara ett strå vassare eller vara strået vassare vara en aning bättrehemma­laget var strået vassare än mot­ståndarna och vände under­läget till en väl­förtjänt seger
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stra; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'ngt utstrött'; jfr ur­sprung till 1strö!!