publicerad: 2021  
studsa studsade studsat
verb
[stut`sa]
1 ibland med partikel, sär­skiltupp, ut slå (mot under­lag, vägg eller dylikt) och där­efter fara till­baka i (ungefär) mot­satt riktning särsk. om boll
något studsar (mot något)
något studsar (upp/ut) (någonstans)
något studsar (upp) (någonstans)
något studsar (ut) (någonstans)
bollen tog i stolpen och studsade ut
○ äv. om person el. djur fara upp och ner ett upp­repat an­tal gånger
de studsade upp och ner på studs­mattan; när hästen började trava studsade han hjälp­löst i sadeln
○ äv. i fråga om annan rörelse, spec. som ut­tryck för stark förvåning, förskräckelse eller dylikt
han studsade upp på stolen när musen sprang över golvet; han studsade till när någon plötsligt nämnde hennes namn
○ äv. ut­vidgat
ekot studsade fram och till­baka mellan väggarna
○ äv. bildligt bli bestört
man studsar när man ser de höga arbetslöshets­siffrorna
belagt sedan 1712; av tyska stutzen 'häpna; studsa'; besläktat med stöta; jfr ur­sprung till uppstudsig
2 få att slå (mot under­lag, vägg eller dylikt) och där­efter fara till­baka i (ungefär) mot­satt riktning
någon studsar något (mot något)
studsa en basket­boll mot asfalten; han studsade bollen några gånger innan han servade
belagt sedan 1745
studsastudsande, studsning, studs