SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

ståndsmässig stånds­mässigt stånds­mässiga

stånds·mäss·ig

adjektiv

stån`dsmässig

● som an­står ens (höga) samhälls­ställning

den nye chefen sökte efter en stånds­mässig bo­stad i en villa­förort

belagt sedan 1824

SO

Alfabetisk lista

  ståndort subst.
  ståndpunkt subst.
  ståndrätt subst.
  ståndscirkulation subst.
  ståndskall (stånd)
  ståndsmässig adj.
  ståndsmässig (-mässig)
  ståndsperson subst.
  ståndsperson (stånd)
  ståndsriksdag (stånd)
  ståndssamhälle (stånd)

  Till   alla ordböcker