SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ståndsmässig ståndsmässigt ståndsmässiga stånds·mäss·ig adjektiv stån`dsmässig ● som anstår ens (höga) samhällsställning den nye chefen sökte efter en ståndsmässig bostad i en villaförort belagt sedan 1824 SO Alfabetisk lista ståndort subst. ståndpunkt subst. ståndrätt subst. ståndscirkulation subst. ståndskall (stånd) ståndsmässig adj. ståndsmässig (-mässig) ståndsperson subst. ståndsperson (stånd) ståndsriksdag (stånd) ståndssamhälle (stånd) Till alla ordböcker