publicerad: 2021  
1superlativ superlativt superlativa
super·lat·iv
adjektiv
su`perlativ
● som av­ser den högsta jämförelse­graden hos adjektiv och adverb
○ någon gång äv. ytterst berömmande
superlativa recensioner
belagt sedan 1806; av senlat. (grad´us) superlati´vus 'den högsta (graden)', till lat. superferr´e 'lyfta över; lägga över'
2superlativ superlativen superlativer
super·lat·iv·en
substantiv
su`perlativ
● en böjnings­form som ut­trycker den högsta jämförelse­graden hos adjektiv och adverb
JFR 2komparativ
superlativform
superlativ (av något)
superlativer (om någon/något)
superlativer (om någon)
superlativer (om något)
"störst" är superlativ av "stor"; superlativ ut­trycks i vissa fall med "mest"
○ äv. ofta plur. över­svallande beröm
superlativerna haglade; han öste superlativer över henne
belagt sedan 1803