publicerad: 2021  
tillföra tillförde tillfört, presens tillför
verb
till`föra
förse med något som ofta är nöd­vändigt för att mot­tagaren ska fungera väl
tillföra (någon/något) något
tillföra (någon) något
tillföra (något) något
tillföra något (till någon/något)
tillföra något (till någon)
tillföra något (till något)
till­föra kroppen näring; till­föra den skadade nytt blod
ofta spec. om att ytterligare förse någon/något med något
till­föra armén förstärkningar; till­föra staten mer skatte­pengar; hans in­lägg till­förde debatten en ny dimension
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska tilföra
tillföratillförande, tillföring, tillförsel