publicerad: 2021  
tillstånd till­ståndet, plural till­stånd, bestämd plural till­stånden
till|­stånd·et
substantiv
till`stånd
1 (formell) förklaring att inga hinder före­ligger för viss verksamhet eller dylikt; ofta ut­färdad av myndighet
SYN. medgivande 1 MOTSATS förbud JFR tillståndsbevis, tillåtelse
tillståndsprövning; arbetstillstånd; byggnadstillstånd; polistillstånd; uppehållstillstånd
tillstånd (att+verb)
tillstånd (till något/att+verb)
tillstånd (till något)
tillstånd (till att+verb)
söka till­stånd; be om till­stånd; ge till­stånd; få till­stånd att bedriva torg­handel
○ äv. om mot­svarande dokument eller dylikt
han hade till­ståndet i fickan
belagt sedan 1556; efter tyska Zustand med samma betydelse; till 2stå!!
2 om­ständigheter som något befinner sig i
JFR läge 2, situation, skick 1, status 1, 1stånd
krigstillstånd; undantagstillstånd
ett tillstånd (av något)
tillståndet (för någon/något)
tillståndet (för någon)
tillståndet (för något)
redo­göra för sakernas till­stånd; träd­gården var i ett bedrövligt till­stånd; till­ståndet i huvud­staden var lugnt
○ spec. i fråga om person, med tanke på kroppsliga el. själsliga funktioner
sinnestillstånd; vakentillstånd
till­ståndet för patienten var gott; till­ståndet för den skadade var allvarligt men stabilt; i nyktert till­stånd var han riktigt trevlig; de levde i ett ständigt till­stånd av fruktan
○ äv. om form el. beskaffenhet hos ämne, sär­skilt om någon av egenskaperna fast, flytande el. gas­formig
fasta till­ståndets fysik
vara i väl­signat till­stånd något hög­tidligt; något ålderdomligtvara gravidhon är i väl­signat till­stånd och ned­komsten är beräknad till slutet av oktober
belagt sedan 1558