publicerad: 2021  
tröttna tröttnade tröttnat
verb
trött`na
1 bli trött särsk. av sportslig an­strängning
JFR trött 1
någon tröttnar
han gick ut hårt men tröttnade på tredje varvet; hon tröttnade på slutet och blev till sist femma
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska throtna, thrötna
2 bli ut­tråkad och inte ha lust att fort­sätta med någon/något man haft för mycket av
JFR förtröttas, trött 2
någon tröttnar (på något/att+verb/sats)
någon tröttnar (på något)
någon tröttnar (på sats)
någon tröttnar (på att+verb)
en ut­sikt som man aldrig tröttnar på; hon tröttnade på att vänta; de tröttnade på livet i stan och flyttade ut till en gård på landet; han tröttnade på att hon ignorerade honom
○ äv. med av­seende på person
någon tröttnar (på någon)
hon hade tröttnat på honom och ville skiljas
belagt sedan 1582
tröttnatröttnande