publicerad: 2021  
tröttas tröttades tröttats
trött·as
verb
trött`as
● bli trött
SE trött 1 JFR trötta 1
någon tröttas
han verkade fräsch i början men tröttades i slutet av loppet
○ äv. med ton­vikt på viljan till ytterligare an­strängning bli mindre energisk
hon lät sig inte tröttas i sina övertalnings­försök
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska þrötas