publicerad: 2021  
täckas täcktes täckts, presens täcks
täck·as
verb
täck`as
ålderdomligt ha godheten att göra något; i vissa ut­tryck av hövlighets­karaktär
någon/något täcks (att+)verb
någon täcks (att+) verb
något täcks (att+) verb
biskopen täcktes när­vara vid in­vigningen
äv. med konstruktions­växling synas (någon) på­kallat att i nåd handla på visst sätt
det täcktes Gud att hädan­kalla henne
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska þäkkias; bildn. till täck