publicerad: 2021
1täppa
täppan täppor
täpp·an
substantiv
2täppa
täppte täppt, presens täpper
verb
●
vanligen med någon av partiklarnaigen, till
tillsluta öppning eller dylikt; ofta med någon provisorisk anordning
täppa (igen/till) något
täppa (igen) något
täppa (till) något
täppa igen hålet; de försökte täppa till läckan i all hast
○
äv. bildligt
täppa till en lucka i lagen; man borde täppa till munnen på den pratmakaren
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen);
fornsvenska täppa; bildn. till
tapp
täppatäppande, täppning