publicerad: 2021  
1tärna tärnan tärnor
tärn·an
substantiv
tä`rna
1 typ av slank sjö­fågel med långa spetsiga vingar, dolk­liknande smal näbb och kluven stjärt
JFR mås
fisktärna; silvertärna; skräntärna
tärnan störtdök efter fisk; tärnorna har vanligen svart hjässa och vit buk
○ ibland in­skränkt om fisk­tärna
belagt sedan 1579; nordiskt ord av ljud­härmande urspr.
2 ung kvinna som vid (större) bröllop in­går i brudens upp­vaktning
tärnbukett; brudtärna
○ äv. något ut­vidgat
luciatärna
○ i äldre tid om kvinna i tjänst hos prinsessa el. annan furstlig el. förnäm dam
kammartärna
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska thärna 'tärna; tjänarinna'; trol. av lågtyska derne 'flicka'
2tärna tärnade tärnat
verb
tä`rna
● skära till (små) tärningar av
någon tärnar något
tärna ost
belagt sedan 1948; till tärning
tärnatärnande