publicerad: 2021  
uppenbar uppenbart uppenbara
upp·en·bar
adjektiv
upp`enbar
full­ständigt tydlig för något sinne (särsk. synsinnet) el. förståndet
uppenbar (för någon)
det var uppenbart att han hade något att dölja; de löpte en uppenbar risk att bli upp­täckta
äv. om person, med tanke på viss egenskap
han är en uppenbar bedragare
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska opinbar, uppinbar; av lågtyska openbar med samma betydelse; besläktat med öppen