publicerad: 2021  
uppge uppgav, uppgett, uppgiven uppgivna, presens uppger
även åld.
uppgiva uppgav, uppgivit, uppgiven uppgivna, presens uppgiver
verb
upp`ge el. upp`giva
1 meddela
någon uppger något/sats
någon uppger något
någon uppger sats
upp­ge namn och adress; arrangörerna upp­gav att an­talet demonstranter var hundra tusen
äv. med konstruktions­växling säga, på­stå
någon uppger sig verb
hon upp­gav sig vara konstnär
belagt sedan 1755; fornsvenska upgiva 'låta gå förlorad; över­lämna'
2 vanligen lös förbindelse, se ge upp utstöta något (vanligen oartikulerat) ljud
någon uppger något
han upp­gav ett skri av smärta
belagt sedan 1793
3 ofta lös förbindelse, jfr ge upp låta gå förlorad vanligen med av­seende på något abstrakt
någon uppger något
upp­ge allt hopp; de fick upp­ge alla planer på att köpa hus
belagt sedan 1430–50 Herr Ivan Lejon-Riddaren
uppgeuppgivande