publicerad: 2021  
upptända upptände upptänt, presens upptänder
verb
upp`tända
vanligen lös förbindelse, se tända upp få att brinna med elds­låga
någon upptänder någon/något
någon upptänder någon
någon upptänder något
upp­tända en eld
äv. ut­vidgat vanligen perfekt particip få att lysa
en in­glasad och upp­tänd inner­gård
äv. bildligt vanligen perfekt particip få att bli ivrigt intresserad
hon var upp­tänd av idén
spec. något ålderdomligt vanligen perfekt particip väcka sexuell åtrå hos
bli upp­tänd av begär
äv. med konstruktions­växling
något upptänder någon/något
något upptänder någon
något upptänder något
hans kyssar upp­tände hennes åtrå
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska uptända
upptändaupptändande, upptändning