publicerad: 2021  
uppvigla uppviglade uppviglat
verb
upp`vigla
● egga upp till mot­stånd eller upp­ror mot myndigheter
uppviglare
någon uppviglar (någon) (till något/att+verb)
någon uppviglar (någon) (till något)
någon uppviglar (någon) (till att+verb)
någon uppviglar (någon) (mot någon/något)
någon uppviglar (någon) (mot någon)
någon uppviglar (någon) (mot något)
någon uppviglar (någon att+verb)
enligt polisen upp­viglade talaren folk­massan
belagt sedan 1639; upvickla 1543; efter tyska aufwiegeln med samma betydelse; besläktat med väga 1
uppviglauppviglande, uppvigling