SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vanför vanfört vanföra van|för adjektiv va`nför ● ålderdomligt som har funktionsnedsättning som ger rörelsesvårigheter JFR handikappad, rörelsehindrad belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vanför 'ur stånd att röra sig; orkeslös'; till van- och -för SO Alfabetisk lista vanemässig adj. vanemässig (-mässig) vanesak subst. vanetänkande subst. vanfrejd subst. vanför adj. vanföreställning subst. vanföreställning (van-) vanföreställningssyndrom (vanföreställning) vanheder subst. vanhedra verb Till alla ordböcker
