SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vanfrejd vanfrejden van|frejd·en substantiv va`nfrejd ● ålderdomligt förlust av (vissa) medborgerliga rättigheter som påföljd till vissa brott ○ äv. försvagat vanheder, dåligt rykte råka i vanfrejd belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska vanfrägdh; till van- och frejd SO Alfabetisk lista vanemänniska (människa) vanemässig adj. vanemässig (-mässig) vanesak subst. vanetänkande subst. vanfrejd subst. vanför adj. vanföreställning subst. vanföreställning (van-) vanföreställningssyndrom (vanföreställning) vanheder subst. Till alla ordböcker
