publicerad: 2021  
vansinnig van­sinnigt van­sinniga
van|­sinn·ig
adjektiv
va`nsinnig
● som lider av (svår) sinnes­sjukdom
JFR galen 1
vansinnig (på någon)
vansinnig (över något/att+verb/sats)
vansinnig (över något)
vansinnig (över sats)
vansinnig (över att+verb)
en van­sinnig mördare
○ äv. försvagat tokig
en van­sinnig idé; en van­sinnig ekonomisk politik
○ äv. all­mänt förstärkande var­dagligt
en van­sinnig hunger; en van­sinnigt rolig fars (adverbial)
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska vansinnogher; av lågtyska wansinnich med samma betydelse; till van- och sinne