publicerad: 2021  
1vecka veckan veckor
veck·an
substantiv
veck`a
● tids­period om sju namn­givna dagar som löper i ständigt samma ordnings­följd; ofta i mindre exakta tids­angivelser
veckodag; veckogammal; veckolång; sommarvecka; ångervecka
det tar en vecka innan vi får svar på provet; veckor, månader och år
○ sär­skilt om sju­dagars­period räknad från en mån­dag till näst­följande sön­dag
veckoslut; påskvecka
vecka 47; de flesta arbetar 40 timmar per vecka; han spelar tennis en gång i veckan; hon har semester nästa vecka
○ äv. om en­bart var­dagarna i en vecka
pappa är borta i veckorna och kommer hem till helgerna
en vit vecka en vecka när någon av­står från alkoholefter ny­år kan det vara dags för en vit vecka
jämn vecka vecka med jämnt ordningsnummer
stilla veckan veckan före påskdvs. fr.o.m. palm­söndag t.o.m. påsk­afton
svarta veckan veckan före första världs­krigets ut­brott23/7 till 1/8 1914
udda vecka vecka med udda ordningsnummer
vecka ut och vecka in varje vecka under en lång tidmanchester­byxorna blev hans nya favoriter och han hade dem på sig vecka ut och vecka in
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vika; gemensamt germanskt ord, trol. med grundbet. 'växling, skifte' och besläktat med 1vika!!, vice
2vecka veckade veckat
verb
veck`a
● göra veck i något, av­siktligt el. oavsiktligt
JFR 1vika 1
någon veckar något
en veckad kjol; akta så att du inte veckar papperet
○ spec. medicin vanligen perfekt particip
något är veckat
slem­hinnan i tarmen var kraftigt veckad
belagt sedan 1676
veckaveckande, veckning
vecka sig