publicerad: 2021  
våda vådan vådor
våd·an
substantiv
vå`da
1 sär­skilt juridik oavsiktlig skada på någon eller någons egendom
JFR 2kasus, olyckshändelse
skjut­vapen ska hanteras så att skott inte av­lossas av våda
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vaþe 'skada; olycka; fara'; nära besläktat med isl. vá 'olycka; skada'; av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till eldsvåda, ond
2 skadlig följd
JFR 1fara
samhällsvåda
vådan (av något/att+verb/sats)
vådan (av något)
vådan (av sats)
vådan (av att+verb)
vådan av passiv rökning
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen