SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
harpy´a substantiv ~n harpyor äv. harpy´jaharpy´ja ~n harpyjor harpy(j)·an1straff- eller hämnd­gudinna som fram­ställs som ett mellan­ting mellan rov­fågel och kvinna i grekisk (och romersk) mytologi sag.yrk.sedan 1730av lat. har´pyia med samma betydelse; till grek. harpaz´ein ’röva bort’ 2en stor örnliknande rov­fågel som har ljus­grått huvud och som lever i Syd- och Mellan­amerika zool.harpyan ger sig på apor, näs­björnar och an­dra stora bytensedan 1804