SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
he`dra verb ~de ~t hedr·ar1visa aktning för person el. ngt som har sam­band med person komm.JFRcohyponymutmärka 4cohyponym2ära hedra sina föräldrarvi hedrar i dag minnet av NNden av­gående tro­tjänaren hedrades med klocka och medaljäv. med avs. på annan före­teelseskänka glans åt lands­hövdingen hedrade festen med sin när­varohedra ngn/ngt (med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. heþra; till heder 2bringa (ngn) heder psykol.seseheder 2 det hedrar henne att hon inte miste besinningenhedra ngnsedan 1762Subst.:hedrande; heder