SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
he`lbild substantiv ~en ~er hel|­bild·en(fotografisk) bild av person i hel­figur film.foto.konstvet.JFRcohyponymnärbildcohyponymhalvbild en regissör som gärna växlar mellan helbilder och när­bilderngn gång äv. om bild av före­målkyrkan i helbild(i) helbild, en helbild (av/på ngn/ngt)sedan 1844