publicerad: 2021  
återvända återvände återvänt, presens återvänder
verb
å`tervända
äv. lös förbindelse, se vända bege sig till­baka till tidigare plats eller dylikt
någon/något återvänder (från någon/något) (till någon/något)
någon återvänder (från någon) (till någon)
någon återvänder (från någon) (till något)
någon återvänder (från något) (till någon)
någon återvänder (från något) (till något)
något återvänder (från någon) (till någon)
något återvänder (från någon) (till något)
något återvänder (från något) (till någon)
något återvänder (från något) (till något)
åter­vända till sin hem­stad; han åter­vände till hem­landet i augusti
äv. om icke-levande före­teelse
försök att se ut­ställningen innan tavlorna åter­vänder till sina ägare
äv. med av­seende på tidigare verksamhet etc.
den tidigare ministern fick upp­rättelse och åter­vände i triumf till politiken; hon åter­vände till scenen efter några års borto­varo
äv. bildligt
åter­vända till den grund­läggande fråge­ställningen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska atervända
återvändaåtervändande, återvändo