SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ärg ärgen ärg·en substantiv [är´j] ● grön, giftig beläggning på koppar- och bronsföremål uppkommen genom luftens inverkan under längre tid JFR 1rost 1 ädelärg belagt sedan ca 1640; bildn. till fornsvenska er 'koppar; brons'; gemensamt germanskt ord, identiskt med lat. æ´s 'koppar; brons' SO Alfabetisk lista ärevördig adj. ärftlig adj. ärftlighet subst. ärftlighetsforskning (ärftlighet) ärftlighetslära subst. ärg subst. ärga verb ärggrön adj. ärggrön (grön) ärgig adj. äring subst. Till alla ordböcker