publicerad: 2021  
1överhuvud över­huvudet, plural över­huvuden äv. över­huvud, bestämd plural över­huvudena
över|­huvud·et
substantiv
ö`verhuvud
högste styres­man i mer el. mindre formella samman­hang
någots överhuvud överhuvud för något
familjens över­huvud; landets religiösa över­huvud
belagt sedan 1523
2överhuvud
eller
över huvud
över|­huvud
adverb
[-hu`-] el. [-huv`-]
i de flesta eller alla av­seenden
för NN hade det över­huvud gått ganska bra
sär­skilt i nekande, frågande el. vill­korliga satser alls
han tror över­huvud inte på någon­ting
belagt sedan 1441 (stiftelsebrev för klostret i finska Nådendal (Arwidsson)); fornsvenska ovir hovudh; trol. från tyska och urspr. ett handelsord 'räknat i stort'