SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hert`ig substantiv ~en ~ar hertig·en(titel för) mycket hög adels­man eller manlig med­lem av kunga­hus samh.yrk.hertigen av Windsorden ny­födde prinsen fick titeln hertigen av Jämt­landurspr. om (vald) krigsledare; senare om ledare för mer el. mindre själv­ständigt större land­områdehertigdömehertig (av ngt)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. härtogher; av lågty. hertoch med samma betydelse, eg. ’här­förare’