SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hon´ pronomen, objektsform henne kvinnan eller flickan som är om­talad i samman­hanget vanligen tidigare men ibl. äv. efter­åt; äv. om djur av detta kön NollKajsa gick och lade sig, och snart sov honbara hon får som hon vill är Eva riktigt trevlighon är inte dum, Stinakossan springer, ta henne!äv. med ut­pekande funktionhon som står där­borta är min systeräv. om djur (och i ett fall person) o­avsett kön och om några före­målduvan skrämdes så att hon flög bortmänniskan ― hon är en o­tacksam varelseett vackert far­tyg, men nu har hon gjort sin sista färdVad är klockan? ― Hon är trenu­mera ibl. äv. med syftning på grupp med både män och kvinnorläsaren kan välja vilken tolkning hon villäv. som tilltals­ordngt åld. el. provins.Ska hon inte ha fisk i­dag, fru Karlsson?sedan 1000-taletrunristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform hun, fornsv. hon; speciellt nord. ord; femininbildn. till han