SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hu`sarrest substantiv ~en hus|­ar·rest·en(till­ståndet att vara under­kastad) förbud att lämna den egna bo­staden tillämpat i vissa länder jur.samh.sitta i husarresthamna i husarrestut­döma husarrestäv. försvagat i fråga om till­fällig in­stängning, t.ex. av ungdomarpojken satt i husarrest hela efter­middagensedan 1758