SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hu`sfar äv. hu`sfaderhu`sfader substantiv husfadern husfäder hus|­far, hus|­faderngift man betraktad som före­ståndare för sin familj el. sitt hus­håll ngt åld.släkt.yrk.de fick vänta med att sätta sig till bords tills hus­fadern hade kommitsedan 1528 (i formen hus­fader); formen hus­far sedan 1729