SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hypote´k substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hypo·tek·etvärde­handling som lämnas som säkerhet till kredit­givare ekon.urspr.pant­satt egendom som inte över­lämnats i kredit­givarens ägo särsk. om (del av) fastighet många av gårdarna tyngdes svårt av hypoteksedan 1792av grek. hypothe´ke ’under­lag; pant’