SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`nryckning substantiv ~en hän|­ryck·ning·en(till­stånd av) o­emotståndlig förtjusning och ofta njutning psykol.JFRcohyponymtrans de dansade i vild hänryckningspec. relig.pingsten, hänryckningens tidhänryckning (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1792Pingst, hänryckningens dag, var inne.Esaias Tegnér, Nattvardsbarnen (1820)