SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rbärge substantiv ~t ~n här|­bärg·ethus eller ut­rymme för till­fälligt boende ofta med an­tydan om mycket torftig standard delvis åld.serv.ett härbärge för hem­lösaäv. (förr)värds­hus äv. abstraktarerimlig möjlighet att till­fälligt uppe­hålla sig söka härbärge för nattensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. härbärghe; bildn. till 2här i bet. ’folk; skara’ och bärga i bet. ’ge skydd’; samma ord är eng. harbour ’hamn’, fra. auberge ’värds­hus’; jfr härbre Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.Bibel 2000, Lukas 2:7 (ur julevangeliet)