SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ta verb hötte hött, pres. höt(t)er el. 2hytt`a2hytt`a hytte hytt, pres. hytter höt(t)·er, hytt·ervanligen pret. ut­trycka miss­nöje eller hot genom att höja och skaka näven el. ngt av­långt redskap komm.den gamle herrn hötte med käppen efter lymlarnahöta (åt ngn/ngt) (med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. höta ’hota’; bildn. till 1hot Subst.:vbid1-190494höt(t)ande, vbid2-190494hyttande