SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ick`e adverb ej uttr. för förnekande el. upp­hävande av inne­hållet i resten av satsen el. en del av den ngt formellt el. högt.NollSYN.synonyminte ”Mitt rike är icke av denna världen”, sade Jesusnågot brott har icke begåttsspec. betr. (inne­hållet i) ett följande adj. el. subst.vanligen som för­led i sammansättn. med mot­satta egenskaper ofta stilistiskt neutraltJFRcohyponymo- 1 icke-kristentransplantation av så­väl levande som icke levande vävnadi retoriska vändningar ibl. försvagat till rent utfyllnads­ordhögt.hur vackert var det icke!(gälla) ngts vara eller icke varase3vara icke desto mindrese1mindre icke förtyseförty icke sa Nickeuttr. för nekandevard.hon trodde att hon hade pengar kvar på kortet, men icke sa Nicke sedan 800–900-taletrunristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)runform aki, fornsv. äkke, ikke ’intet; icke’; urspr. neutrum av ingen