SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
immunite´t substantiv ~en im·mun·itet·en1(det att ha ett verksamt) organiskt skydd mot smitt­ämnen o.d. med.ett vaccin som ger lång­varig immunitet mot kik­hostaimmunitet (mot ngt)sedan 18582rätt att undan­tas från rättsliga åt­gärder gällande bl.a. stats­chef och främmande länders diplomater jur.JFRcohyponymexterritorialrätt diplomatisk immunitetförfattnings­tillägget garanterar kungen immunitetimmunitet (mot ngt)sedan 1818