SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
impulsiv [-i´v] adjektiv ~t im·puls·ivsom (ofta) handlar under på­verkan av plötsliga in­givelser och allt­så utan efter­tanke admin.psykol.JFRcohyponymspontancohyponymoberäknelig barnen sprang impulsivt ut på gatan (adv.)äv. om handling o.d.hon gav honom en impulsiv kysssedan 1888