SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
independen´t substantiv ~en ~er in·de·pend·ent·enmed­lem av o­beroende grupp som vanligen är i opposition till etablerade institutioner o.d.; spec. om vissa konstnärs­grupper samh.yrk.independenternas salongsedan 1680 (om religiöst engelskt sam­fund); ca 1825 om konstnärs­gruppur fra. indépendant ’fri; o­avhängig’; till in- och lat. depen´dere ’hänga ned; bero på’