SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inkontinen´s substantiv ~en in·kon·tin·ens·eno­förmåga att kontrollera tarm eller urin­blåsa och där­med hålla kvar av­föring el. urin med.urininkontinenssäng­vätning och annan inkontinens hos barnsedan 1847av lat. incontinen´tia med samma betydelse; jfr 2kontinent