SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`koppla verb ~de ~t in|­koppl·ar1ofta lös förb., sekoppla 2 sätta i direkt förbindelse med ngn större helhet el. ngt system, mekaniskt el. elektriskt eltekn.ytterligare två vagnar inkopplades i tågettelefonen är inte inkopplad än­nuinkoppla ngtsedan 18752ofta lös förb., sekoppla 2 an­lita för att ut­föra viss åt­gärd samh.JFRcohyponymengagera 1 polisen inkopplades på falletfacket är inkopplatinkoppla ngn (på ngt)sedan 1955Subst.:vbid1-193805inkopplande, vbid2-193805inkoppling