SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
intenden´t substantiv ~en ~er in·tend·ent·en(titel för) tjänste­man med upp­gift att vårda och förvalta före­mål, redskap o.d. samh.yrk.museiintendentsjukhusintendentsedan 1716till lat. inten´dens, pres. part. till inten´dere ’spänna; sträcka; över­vaka’; jfr 1intensiv, tendera