SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`tränga verb inträngde inträngt, pres. intränger in|­träng·ervanligen lös förb., setränga 1 med våld eller an­strängning bana sig väg in i ngt komm.mil.fienden inträngde i de norra delarna av landetäv. bildligtskaffa sig djupare kännedom om ngt intränga i den indiska filosofinintränga (i ngt)sedan 1509brev från rikets råd till det danska riksrådet (Sveriges traktater)fornsv. inthrängia Subst.:inträngande, vbid2-196521inträngning; intrång