SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inventarium [-ta`-äv.-ta´-] substantiv inventariet inventarier in·vent·ari·et1förteckning över lös­egendom el. annan typ av samling ekon.i husets inventarium gick möbeln under beteckningen ”prydnadsbord”○äv.förteckning över till­gångar och skulder sedan 1390öppet brev utfärdat av prästen Assur i västgötska Dala socken om försäljning av jordegendom (Permebref)fornsv. inventarium; av senlat. inventa´rium ’förteckning’, till lat. inveni´re ’träffa på; finna’ 2person som verkat mycket länge på en plats psykol.den gamle vakt­mästaren var något av ett inventarium på teaternsedan 1679