SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`verka verb ~de ~t in|­verk·arfungera som styrande eller förändrande faktor i förhållande till viss före­teelse, visst till­stånd e.d. NollJFRcohyponympåverkacohyponymverka 2 sam­talet inverkade menligt på hans humörsjukdomen inverkade negativt på hennes studie­resultatinverka (SÄTT) på ngn/ngtsedan 1815Subst.:vbid1-196695inverkande, vbid2-196695inverkning; inverkan