SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
irrite´ra verb ~de ~t ir·rit·er·arorsaka irritation hos ngn komm.JFRcohyponymreta 1cohyponymförargacohyponymenerveracohyponymförtreta det kort­huggna svaret irriterade henneett irriterande bullerhan var irriterad över att behöva väntaäv. med avs. på kropps­del o.d.fram­kalla rodnad (eller liknande) hos irritera inte ögat genom att gnidai perf. part. ut­vidgatstämningen var irriteradirritera ngn/ngtsedan 1655av lat. irrita´re ’reta; göra in­tryck på’ Subst.:vbid1-197058irriterande, vbid2-197058irritering; irritation