SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`sbrytare substantiv ~n äv. vard. isbrytarn, plur. ~, best. plur. isbrytarna is|­bryt·ar·enfar­tyg som är special­tillverkat för att bryta rännor i is­täckta far­leder sjö.isbrytarassistanssjö­farten uppe­hölls med hjälp av isbrytaresedan 1883