SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ju´ver substantiv juvret, plur. ~, best. plur. juvren juvr·etmjölkproducerande organ hos däggdjurshona spec. hos (tamt) hov­djur, särsk. ko; bestående främst av mjölk­körtlar som var och en mynnar i en spene zool.kons svällande juversuggans juver har upp till 16 spenarsedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. iuger; iuwer; gemens. germ. ord, besl. med lat. u´ber ’spene; juver’