SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`kel substantiv ~n jäklar jäkl·ardjävel försvagat, ibl. upp­skattande vard.psykol.han är en jäkel på arm­brytningvilken liten jäkel!inte en jäkel ville hjälpa mig!sedan 1508brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. dyäkel; förskönande ombildn. av djävul